Hur fungerar blockchain?

Du skickar Bitcoin till Anna.

Trycker:

Skicka

Några sekunder senare står transaktionen som:

Pending

Sedan kommer en bekräftelse.

Sedan två.

Sedan tre.

Till slut behandlar både din wallet och Annas wallet överföringen som en etablerad del av Bitcoins historik.

Men vem registrerade den?

Det finns ingen Bitcoin-bank.

Inget huvudkontor.

Ingen central server där någon öppnade en databas och skrev:

Daniel skickade 0,01 BTC till Anna.

Ändå kan datorer över hela världen komma fram till samma sak.

De kan vara överens om vilka transaktioner som har skett.

Vilka regler som gäller.

Och vilken version av historiken som ska accepteras.

Det är problemet en blockchain försöker lösa.

Inte:

Hur skapar vi en databas?

Databaser har funnits länge.

Utan:

Hur kan många datorer som inte behöver lita på varandra ändå dela och komma överens om samma historik?

När du förstår den frågan börjar ordet blockchain bli mycket mindre mystiskt.

Börja utan blockchain

Anta att vi bygger ett extremt enkelt betalningssystem.

Det finns bara tre personer:

Anna

Erik

Sara

Vi skapar ett register:

Anna: 10 Erik: 5 Sara: 2

Anna skickar 3 till Erik.

Vi uppdaterar det:

Anna: 7 Erik: 8 Sara: 2

Klart.

Vi har byggt ett väldigt enkelt system för att hålla reda på vem som har vad.

Men nu kommer den viktiga frågan:

Vems dator ska registret ligga på?

Om det ligger på Annas dator måste Erik och Sara lita på Anna.

Om det ligger hos ett företag måste alla lita på företaget.

Det är ungefär så traditionella centrala system fungerar.

Och det behöver inte vara dåligt.

Tvärtom är det ofta väldigt effektivt.

Men Bitcoin försökte lösa ett annat problem:

Kan vi ha ett gemensamt register utan att en enda part äger facit?

Det är där blockchain börjar.

Steg 1: Ge många en kopia

Vi gör ett experiment.

Istället för att en person håller registret låter vi många datorer i nätverket hålla information om systemets historik och tillstånd.

Dessa datorer kallas noder.

Nu finns inte längre bara en central kopia som alla måste fråga.

Bra.

Men vi har samtidigt skapat ett betydligt svårare problem.

Anna säger:

Jag skickade 3 till Erik.

En nod hör transaktionen.

En annan hör den några millisekunder senare.

En tredje nod är tillfälligt offline.

Samtidigt skickas tusentals andra transaktioner genom nätverket.

Och någon kanske försöker fuska.

Nu måste datorerna kunna avgöra:

Är transaktionen giltig?

Vilken information ska accepteras?

Vad händer om olika versioner dyker upp?

Vilken historik ska nätverket fortsätta bygga på?

Att kopiera registret var den enkla delen.

Att få många oberoende kopior att fortsätta beskriva samma accepterade verklighet är det svåra.

Steg 2: Samla transaktioner i block

Istället för att behandla historiken som en enda oändlig ström grupperas transaktioner i block.

Förenklat:

BLOCK 100

• Transaktion A
• Transaktion B
• Transaktion C
• Transaktion D

Sedan:

BLOCK 101

• Transaktion E
• Transaktion F
• Transaktion G

Sedan:

BLOCK 102

• Transaktion H
• Transaktion I
• Transaktion J

Ett block är alltså förenklat ett paket med information som nätverket kan verifiera och lägga till i historiken.

Vi har nu:

block

Men fortfarande ingen:

block-chain

För det behöver blocken kopplas ihop.

Steg 3: Ge informationen ett digitalt fingeravtryck

Här kommer en av blockchainens viktigaste byggstenar:

hashfunktionen.

En kryptografisk hashfunktion tar information och producerar ett resultat med bestämd längd.

Förenklat:

"Anna skickar 1 BTC"

HASHFUNKTION

8F2A91...

Ändra informationen:

"Anna skickar 2 BTC"

och resultatet förändras.

Du behöver inte kunna matematiken bakom hashfunktionen för att förstå poängen.

Tänk på hashen som ett slags:

digitalt fingeravtryck för information.

Samma information ger samma resultat med samma hashfunktion.

Ändras informationen förändras också resultatet på ett sätt som är praktiskt användbart för att upptäcka förändringen.

Det är precis vad vi behöver för nästa steg.

Steg 4: Länka blocken bakåt

Block 102 innehåller inte bara information om sina egna transaktioner.

Det innehåller också kryptografisk information som refererar till blocket före.

Förenklat:

Block 101 är kopplat till block 100.

Block 102 till block 101.

Block 103 till block 102.

Nu har vi:

block + chain

En kedja av block.

Och den konstruktionen ger oss en väldigt användbar egenskap.

Ändra ett gammalt block – och spåren går framåt

Anta att kedjan ser ut så här:

BLOCK 100 Hash: AAA

BLOCK 101 Previous: AAA Hash: BBB

BLOCK 102 Previous: BBB Hash: CCC

Någon försöker ändra en gammal transaktion i block 100.

Informationen i blocket förändras.

Därmed förändras också dess hash.

Istället för:

AAA

blir resultatet kanske:

XYZ

Men block 101 säger fortfarande:

Previous: AAA

Kedjan passar inte längre ihop.

För att dölja förändringen måste angriparen även förändra nästa block.

Men då förändras dess hash.

Och nästa block påverkas.

Och nästa.

Den kryptografiska kedjan gör alltså manipulation av historisk information upptäckbar.

Men nu kommer den detalj som ofta försvinner när blockchain förklaras.

Hashen är inte ett magiskt lås

Man hör ofta:

Blockchain kan inte ändras eftersom blocken har hashes.

Det är inte hela sanningen.

Anta att du ensam kontrollerar databasen.

Du skulle kunna:

1. ändra block 100

2. räkna om dess hash

3. uppdatera block 101

4. räkna om dess hash

5. uppdatera block 102

6. fortsätta framåt

Hasharna hjälper oss att upptäcka att informationen förändrats.

Men de kan inte ensamma avgöra vilken version av historiken nätverket ska acceptera.

För det behöver vi resten av systemet.

Det är här blockchain blir mer än bara en smart datastruktur.

Dess motståndskraft kommer från kombinationen av:

kryptografiska länkar

oberoende noder

gemensamma regler

konsensus

och, i system som Bitcoin och Ethereum:

ekonomiska incitament och kostnader

Det är helheten som är intressant.

Inte ordet hash.

Steg 5: Låt noderna kontrollera reglerna

En nod är en dator som kör blockchainens programvara och följer protokollets regler.

När en transaktion kommer in säger noden inte:

Ser rimligt ut. Kör.

Den verifierar den.

Exakt vad som kontrolleras beror på blockchainen.

Men det kan exempelvis handla om:

Är transaktionen korrekt konstruerad?

Är den kryptografiska signaturen giltig?

Försöker någon spendera något som reglerna inte tillåter?

Följer transaktionen protokollets regler?

Samma princip gäller block.

När ett nytt block sprids kan andra noder verifiera det.

Det här är avgörande.

För personen som producerar nästa block får inte automatiskt bestämma vad som är sant.

Den som skriver nästa sida får inte skriva vilka regler den vill

Anta att du får producera nästa block.

Du lägger in:

Ge mig 10 miljoner extra bitcoin.

Sedan skickar du blocket till nätverket.

Har du blivit rik?

Nej.

Inte om blocket bryter mot Bitcoins regler.

Andra noder kan verifiera det och säga:

Ogiltigt.

De behöver inte veta vem du är.

De behöver inte ringa någon central administratör.

De behöver bara kontrollera:

Följer blocket reglerna jag själv verifierar?

Det är en av blockchainens viktigaste idéer.

Inte:

Lita på den som producerar nästa block.

Utan:

Verifiera det den producerar.

Men då återstår fortfarande ett problem.

Steg 6: Bestäm vem som får föreslå nästa del av historiken

Tusentals datorer finns i nätverket.

Flera kan vilja producera nästa block.

Olika delar av nätverket kan dessutom höra om olika block vid olika tidpunkter.

Hur kommer nätverket vidare?

Det är här konsensus kommer in.

Konsensus är inte en omröstning där varje dator trycker:

Ja

eller:

Nej

på exakt samma sätt.

Det är ett större system av regler och mekanismer som gör att nätverket kan komma överens om vilket tillstånd och vilken kedja det ska fortsätta acceptera.

Olika blockchains löser detta på olika sätt.

Två av de viktigaste modellerna är:

Proof of Work

och

Proof of Stake.

Proof of Work – bevisa att du faktiskt gjort jobbet

Bitcoin använder Proof of Work.

För att förstå det behöver vi glömma uttrycket:

Miners löser svåra matematiska problem.

Det är inte helt fel.

Men det döljer det viktiga.

En Bitcoin-miner bygger ett kandidatblock.

I blockets header finns bland annat information som kan varieras.

Minern hashberäknar blockheadern.

Resultatet måste hamna under ett mål som bestäms av Bitcoins aktuella svårighetsgrad.

Problemet är:

Du kan inte räkna ut i förväg vilket försök som kommer fungera.

Så miners provar.

Och provar.

Och provar.

Enormt många gånger.

Förenklat:

• Försök 1 → hash för hög
• Försök 2 → hash för hög
• Försök 3 → hash för hög
• ...
• Försök 8 391 422 → fortfarande för hög
• ...
• Ett försök → giltig hash

Det kräver verkligt arbete.

Hårdvara.

Elektricitet.

Tid.

Beräkningskapacitet.

Men när en miner hittar ett giltigt resultat är det mycket lättare för andra noder att verifiera det.

Det är själva asymmetrin:

dyrt att producera

billigt att kontrollera

Och det är där namnet kommer ifrån.

Minern visar ett:

proof of work

Varför hjälper Proof of Work säkerheten?

Anta att någon vill ändra en gammal Bitcoin-transaktion.

Det räcker inte att redigera ett block och räkna om en vanlig hash en gång.

Angriparen måste skapa en alternativ kedjehistorik som uppfyller Proof-of-Work-reglerna och konkurrerar med den kedja som resten av nätverket fortsätter lägga nytt arbete på.

Samtidigt står det riktiga nätverket inte still.

Miners fortsätter producera nytt arbete ovanpå den accepterade kedjan.

Angriparen jagar alltså ett mål som fortsätter röra sig.

Det är därför äldre Bitcoin-historik blir allt dyrare att försöka ersätta.

Inte för att historien är matematiskt förbjuden att förändra.

Utan för att:

nätverkets accepterade historik fortsätter ackumulera verifierbart arbete.

Det är en mycket bättre förklaring av Proof of Work än:

Datorer löser matteproblem för att skapa Bitcoin.

Proof of Stake – sätt något värdefullt på spel

Ethereum använder idag Proof of Stake.

Här används inte Bitcoin-liknande mining för konsensus.

Istället deltar validators.

För att vara individuell Ethereum-validator sätts ETH in som stake.

Validators deltar sedan i processen där block föreslås och nätverkets tillstånd bekräftas.

En validator kan väljas att föreslå ett block.

Andra validators attesterar vad de betraktar som korrekt.

Och ekonomiska belöningar och straff påverkar incitamenten.

Grundidén är:

Vill du delta i att säkra systemet får du sätta något värdefullt på spel.

Bevisbart ohederligt beteende kan leda till ekonomiska straff, inklusive så kallad slashing i vissa situationer.

Proof of Work och Proof of Stake ser därför väldigt olika ut.

Proof of Work använder externa resurser som beräkningskraft och elektricitet.

Proof of Stake använder ekonomiskt kapital som binds i protokollet.

Men båda är delar av ett större försök att lösa samma problem:

Hur får vi ett distribuerat nätverk att komma överens om en accepterad historik utan att en central administratör skriver facit?

Blockchain är alltså inte en enda teknik

Nu har vi byggt systemet bit för bit.

Transaktioner

Beskriver förändringar användare vill göra.

Digitala signaturer

Ger kryptografiskt verifierbar auktorisering.

Block

Grupperar information.

Hashar

Ger kryptografiska fingeravtryck och hjälper till att länka historiken.

Noder

Verifierar information mot reglerna.

Peer-to-peer-nätverket

Sprider transaktioner och block mellan deltagarna.

Konsensus

Ger nätverket regler för vilken historik eller vilket tillstånd som accepteras.

Ekonomiska incitament

Gör vissa beteenden kostsamma och andra rationella.

Ingen av dessa delar ensam är:

blockchain.

Det är kombinationen som skapar systemet.

Följ din Bitcoin-transaktion hela vägen

Nu går vi tillbaka till början.

Du skickar:

0,01 BTC till Anna.

Vad händer?

1. Din wallet bygger transaktionen

Walleten konstruerar en transaktion som beskriver hur bitcoin du har rätt att spendera ska användas vidare.

2. Du signerar

Din privata nyckel används för att skapa den kryptografiska signatur som krävs.

Nyckeln behöver inte publiceras på nätverket.

3. Transaktionen skickas ut

En nod tar emot den.

Den kan spridas vidare genom Bitcoins peer-to-peer-nätverk.

4. Noder verifierar

De kontrollerar att transaktionen följer Bitcoins regler.

5. Transaktionen väntar

En giltig transaktion är inte automatiskt en del av blockchainen.

Den kan vänta på att inkluderas i ett block.

Det är därför din wallet kan visa:

Pending

6. En miner väljer transaktionen

Den placeras tillsammans med andra transaktioner i ett kandidatblock.

7. Miners utför Proof of Work

De konkurrerar om att hitta ett block som uppfyller nätverkets krav.

8. Ett giltigt block hittas

Minern sprider blocket till nätverket.

9. Noderna verifierar blocket

De kontrollerar både Proof of Work och att blockets innehåll följer reglerna.

10. Blocket blir en del av den accepterade kedjan

Din transaktion finns nu i ett block.

Du har fått:

1 confirmation

11. Fler block byggs ovanpå

Transaktionen hamnar djupare i historiken.

Två block.

Tre.

Fyra.

Och nu vet du vad en confirmation egentligen betyder.

Inte:

En banktjänsteman har godkänt betalningen.

Utan:

Transaktionen har inkluderats i den kedjehistorik som nätverket fortsätter bygga vidare på.

Varför spelar confirmations roll?

Din transaktion ligger först i kedjans senaste block.

Sedan läggs ett block ovanpå.

Sedan ett till.

För varje nytt block ligger transaktionen längre tillbaka i den etablerade historiken.

Om någon försöker ersätta den historiken behöver en alternativ giltig kedja konkurrera med det arbete som fortsätter ackumuleras på den accepterade kedjan.

Det är därför:

1 confirmation

och

20 confirmations

inte betyder exakt samma sak.

Blockchainen blir inte magiskt ”låst” vid första bekräftelsen.

Istället ökar mängden kedjehistorik som byggts ovanpå transaktionen.

Men tänk om två giltiga block kommer samtidigt?

Internet är inte omedelbart.

Två Bitcoin-miners kan hitta varsitt giltigt block nästan samtidigt.

En del av nätverket hör först om:

Block A

En annan del hör först om:

Block B

Under en kort period finns två konkurrerande kedjetoppar.

Har Bitcoin gått sönder?

Nej.

Nätverket fortsätter.

När ytterligare block produceras gör Bitcoins konsensusregler att noder kan konvergera mot den giltiga kedja med mest ackumulerat arbete.

Det andra blockets transaktioner är inte automatiskt ”förstörda”; giltiga transaktioner som inte redan finns i den vinnande historiken kan åter bli kandidater för senare block.

Det här visar något viktigt:

Konsensus betyder inte att alla datorer känner till exakt samma information vid exakt samma millisekund.

Det betyder att systemet har regler som gör att oberoende deltagare kan konvergera mot samma accepterade historik.

Ethereum löser samma grundproblem på ett annat sätt

Det är lätt att förstå Bitcoin och sedan tänka:

Okej. Så fungerar blockchain.

Inte riktigt.

Ethereum har också:

• transaktioner
• block
• kryptografiska länkar
• noder
• konsensus

Men designen skiljer sig.

Ethereum använder Proof of Stake.

Validators föreslår och attesterar block.

Ethereum arbetar dessutom med ett globalt state.

En Ethereum-transaktion behöver inte bara innebära:

Skicka ETH från A till B.

Den kan även:

• anropa ett smart kontrakt
• förändra data
• flytta tokens
• utföra kod

Nätverket verifierar därför inte bara en betalningshistorik.

Det verifierar förändringar i ett gemensamt beräkningsbart tillstånd.

Bitcoin och Ethereum använder alltså båda blockchain-teknik.

Men de är inte samma maskin.

Blockchain är en kategori av systemidéer.

Bitcoin och Ethereum är olika implementationer med olika designval.

Blockchain betyder inte automatiskt decentraliserad

Det här är viktigt.

Man hör:

Det ligger på blockchain, alltså är det decentraliserat.

Nej.

Ett system kan använda en blockchain och samtidigt vara starkt koncentrerat.

För att bedöma decentralisering behöver man fråga saker som:

Vem kan köra en nod?

Vem producerar block?

Hur koncentrerad är mining eller stake?

Vem kontrollerar viktiga delar av infrastrukturen?

Finns administrativa nycklar?

Vem kan påverka protokollets utveckling?

Blockchain beskriver inte automatiskt hur makten är fördelad.

Decentralisering är en egenskap hos systemets faktiska design och deltagande.

Blockchain betyder inte anonym

Bitcoin skriver inte:

Daniel Andersson skickade 0,01 BTC till Anna Svensson.

Det används adresser.

Men Bitcoins blockchain är offentlig.

Transaktioner och adresser kan analyseras.

Om en adress kan kopplas till en verklig person kan delar av den personens aktivitet också bli möjlig att följa.

Därför är:

pseudonym

ofta ett bättre grundbegrepp än:

anonym

för Bitcoin.

Publika blockchains gömmer alltså inte nödvändigtvis historiken.

Deras poäng är ofta nästan motsatsen:

historiken ska kunna verifieras av många.

Blockchain betyder inte absolut oföränderlig

Ett annat vanligt påstående:

Data på blockchain kan aldrig ändras.

Det är för kategoriskt.

En bättre beskrivning är:

manipulationsupptäckande och manipulationsresistent.

Den kryptografiska strukturen gör förändringar synliga.

Nätverkets konsensus och säkerhetsmodell kan göra accepterad historik mycket svår eller ekonomiskt orimlig att ersätta.

Och äldre historik kan bli allt mer etablerad.

Men det är inte samma sak som att fysikens lagar gör förändring bokstavligen omöjlig.

Blockchainens styrka är mer intressant än så:

Du behöver inte bara ändra data. Du måste få nätverket att acceptera din alternativa historia.

Blockchain betyder inte att informationen är sann

Anta att vi bygger ett blockchain-system för diamanter.

I registret står:

Den här diamanten kommer från gruva X.

Blockchainen kan vara fantastisk på att bevara posten.

Men hur vet den att diamanten faktiskt kom från gruva X?

Det gör den inte.

Någon eller något måste föra in information från den fysiska världen.

Om fel information skrivs in perfekt kan blockchainen hjälpa oss att bevara:

fel information perfekt.

Det här är en fundamental begränsning.

Blockchain kan hjälpa oss att verifiera:

Vad registrerades?

Den kan inte automatiskt avgöra:

Var det sant i verkligheten?

När externa fakta måste föras in i ett blockchain-system uppstår det som ofta kallas ett oracle-problem.

Kryptografi kan hjälpa till att skydda data.

Den kan inte skapa sanningen.

Blockchain behöver inte handla om pengar

Bitcoin gjorde tekniken känd.

Därför är det lätt att tänka:

blockchain = kryptovaluta

Men tekniken kan användas för andra typer av register och system.

Exempel kan finnas inom:

• leveranskedjor
• digitala tillgångar
• registerhantering
• identitetssystem
• verifierbara dataposter

Men här kommer den viktiga motfrågan.

Ibland är en vanlig databas mycket bättre

Anta att ett företag bygger ett internt lagersystem.

Företaget:

• äger servern
• bestämmer reglerna
• kontrollerar användarna
• får rätta fel
• är den självklara registerägaren

Behöver vi:

miners?

validators?

distribuerad konsensus?

tusentals kopior?

block producerade i intervall?

Förmodligen inte.

En vanlig databas kan vara:

snabbare

billigare

enklare

lättare att administrera

Blockchain blir framför allt intressant när problemet faktiskt innehåller något i stil med:

Flera deltagare behöver dela ett register utan att en enda part ska vara ensam ägare av facit.

Om problemet inte finns kan blockchain vara en väldigt avancerad lösning på något som redan var löst.

Vem bestämmer om ingen är chef?

Nu kommer en märklig fråga.

Bitcoin har ingen VD.

Så:

vem bestämmer reglerna?

Svaret är inte:

Ingen.

Olika grupper har olika roller.

Utvecklare kan skriva programvara.

Miners producerar block.

Noder väljer vilken programvara och vilka regler de faktiskt kör och accepterar.

Användare, börser och företag väljer vilka nätverk och tillgångar de betraktar som värdefulla.

Ingen av dessa roller är ensam identisk med:

Bitcoin-chefen.

Om deltagarna inte kan enas om regler kan nätverket i vissa situationer delas genom en fork.

Två grupper kan fortsätta med olika regler och därmed olika kedjehistorik.

Blockchain tar alltså inte bort människor, politik eller beslut.

Den förändrar istället:

vem som kan föreslå förändringar

vem som kan verifiera dem

och

vilka deltagare som måste acceptera dem för att förändringen faktiskt ska få betydelse.

Så varför behövs blockchain?

Efter allt det här är frågan:

Varför inte bara använda en vanlig databas?

inte ett angrepp på blockchain.

Det är exakt rätt fråga.

För de flesta databaser behöver inte vara blockchains.

Men Bitcoin hade ett ovanligt mål.

Det skulle skapa ett digitalt värdesystem där deltagarna kunde verifiera regler och transaktioner utan att en bank eller annan central registerhållare behövde äga den slutliga sanningen.

För att göra det behövdes flera lager:

1. Transaktioner Beskriver vad användarna vill göra.

2. Signaturer Visar kryptografiskt att rätt nyckel godkänt handlingen.

3. Block Grupperar historiken.

4. Hashar Binder informationen kryptografiskt samman.

5. Noder Verifierar reglerna.

6. Konsensus Gör det möjligt för nätverket att konvergera kring en accepterad historik.

7. Ekonomisk säkerhet Gör attacker kostsamma och ärligt deltagande rationellt.

Nu har vi inte längre bara en databas.

Vi har ett system där deltagarna kan kontrollera historiken utan att behöva lita på en ensam ägare av den.

Hela blockchainen i en enda Bitcoin-transaktion

Vi började med:

Du skickar 0,01 BTC till Anna.

Nu kan vi se hela maskinen.

Du skapar transaktionen

Din wallet beskriver förändringen.

Du signerar

Din privata nyckel skapar kryptografisk auktorisering.

Transaktionen sprids

Peer-to-peer-nätverket för informationen mellan noder.

Noder verifierar

De kontrollerar att transaktionen följer Bitcoins regler.

En miner inkluderar den

Transaktionen hamnar i ett kandidatblock.

Proof of Work utförs

Miners konkurrerar om att producera ett giltigt nästa block.

Blocket sprids

Noder kontrollerar både blocket och arbetet bakom det.

Blocket länkas till kedjan

Det bygger vidare på tidigare accepterad historik.

Fler block produceras

Din transaktion hamnar djupare i kedjan.

Annas wallet visar pengarna

Inte för att ett huvudkontor skickade:

BETALNING GODKÄND

Utan för att hennes wallet kan läsa en historik som ett distribuerat nätverk verifierar enligt gemensamma regler.

Det är blockchain.

Om du bara minns sju steg

Du behöver inte komma ihåg alla tekniska detaljer.

Kom ihåg resan.

1. Någon skapar en transaktion. Något i det gemensamma systemet ska förändras.

2. Transaktionen kan verifieras kryptografiskt. Digitala signaturer visar att rätt nyckel auktoriserat handlingen.

3. Noder delar informationen. Det finns inte bara en central kopia av historiken.

4. Transaktioner hamnar i block. Historiken organiseras i verifierbara delar.

5. Blocken länkas samman. Hashar binder ny historik till gammal.

6. Nätverket använder konsensus. Det behövs regler för vilken historik deltagarna ska fortsätta bygga på.

7. Fler block gör historiken mer etablerad. Att ersätta gammal accepterad historik kräver att systemets säkerhetsmodell övervinns.

Det är blockchain från början till slut.

Ingen äger facit

Vi började med en fråga.

Du skickade Bitcoin till Anna.

Vem skrev in det i databasen?

Nu vet vi varför frågan nästan är fel.

Din wallet skapade transaktionen.

Din privata nyckel signerade den.

Nätverket spred den.

Noder kontrollerade den.

En miner inkluderade den i ett block.

Proof of Work gjorde blockproduktionen kostsam.

Andra noder verifierade blocket.

Blocket kopplades kryptografiskt till den tidigare historiken.

Fler block byggdes ovanpå.

Och oberoende deltagare kunde fortsätta kontrollera samma regler.

Ingen behövde ringa:

Bitcoin AB.

Ingen central databasadministratör behövde klicka:

Godkänn.

Det är den verkligt intressanta idén bakom blockchain.

Inte att information ligger i fyrkantiga block.

Inte att ordet innehåller chain.

Inte ens att kryptografi används.

Utan att ett system kan byta ut frågan:

Vem äger facit?

mot:

Kan jag själv verifiera att reglerna följdes?

Det är också därför blockchain inte behövs överallt.

Om en organisation redan ska äga databasen, bestämma reglerna och ha rätt att ändra informationen kan en vanlig databas vara exakt rätt lösning.

Men Bitcoin ville något annat.

Det ville skapa en historia som inte behövde vara sann:

för att någon mäktig sa det.

Den skulle kunna accepteras:

för att deltagarna själva kunde verifiera den.

Och när du väl förstår den skillnaden—

då förstår du vad blockchain faktiskt är.